Detta är en anordning för att hålla en motor på ett konstant varvtal oavsett belastning. Tillsammans med mängdreglering var denna typ av reglering vanlig då man önskade så små varvtalsändringar som möjligt trots stora belastningsändringar, t ex vid generatordrift.

Bilden visar en centrifugalregulator med vertikal axel, som var mest vanlig på ångmaskiner. Den vertikala axeln a är via en vinkelväxel eller på annat sätt kopplad till motorn. Då axelns varvtal ökar kommer de två kulorna (regulatorvikterna) att slungas utåt, och därmed lyfts den rörliga hylsan b. Hylsas rörelse förmedlas till motorn med hjälp av hävstänger mm så att bränslemängden minskas ju högre hylsan lyfts. Vid förgasarmotorer minskades mängden bränsle/luftblandning genom att trottelspjället stängdes mer eller mindre. På våra tändkulemotorer minskades insprutningspumpens slag, och därmed bränslemängden, vid ökande motorvarvtal. Centrifugalregulatorn förknippas oftast med denna typ av reglering som kallas mängdreglering, men på vissa motorer användes den för att åstadkomma frislag, varvid bränsler stängs av helt under en eller flera arbetstakter. Inte sällan arbetade centrifugalregulatorn kring en horisontell axel t ex vev- eller kamaxeln, och ibland med bara en enda regulatorvikt.