En frislagsregulator är en enkel anordning som har till uppgift att hålla en motor på konstant
varvtal då belastningen varierar. När motorns varvtal ökar över det inställda, träder frislagsregulatorn in så att
explosionerna uteblir under ett eller flera varv, och varvet åter sjunker till det förinställda.
Frislagsregulator hos en tidig horisontell Avance tändkulemotor.
Med frislag menas att motorn inte tänder då den normalt skulle göra så. Frislag kunde åstadkommas
på olika sätt. På 4-taktsmotorer var det vanligt att en hake ficks att påverka avgasventilens
öppningsmekanism, så att avgasventilen hindrades att stänga. På så sätt blev det ingen kompression
och ingen antändning.
På våra svenska tändkulemotorer, som med få undantag var av 2-taktstyp, åstadkoms frislagen genom
att insprutningspumpen sattes ur spel.
På vevaxeln A sitter en excenterskiva som, via vipparmen B får vikten C att röra sig åt vänster
och träffar eggen E. Då eggen E trycks åt vänster av vikten C påverkas insprutningspumpen F, och
motorn får bränsle via röret H. Vikten C, som är ledat förbunden med vipparmen B, glider utefter
regulatorplanet D som har ett så kallat gupp. Då vikten C glider över guppet kastas denna uppåt,
och detta högre ju högre motorns varvtal är. Om nu varvtalet ökar över det inställda så kastas
vikten C så högt att den träffar ovanpå eggen E, varvid insprutningspumpen inte får någon impuls.
Motorn gör på så sätt frislag tills varvtalet åter minskat till det inställda.
Då det fanns behov av att ändra motorvarvtalet under gång, t ex på marinmotorer, kunde regulatorplanet
skjutas mot insprutningspumpen för att minska varvtalet och åt andra hållet för att öka.
För att erhålla så få frislag som möjligt och därmed jämnaste gång, hos en tändkulemotor under jämn
belastning, skall pumpslaget (mängden bränsle per insprutning) inte vara för stort utan minskas
tills jämn gång erhålles utan att motorn tappar orken.
|